Släpper bomben

När jag ska flytta hemifrån så har jag alltid haft i huvudet att jag ALDRIG ska bo i en lägenhet, jag hatar att bo i lägenhet. Jag vill bo i skogen och inte ha några grannar, ungefär så er min "flytta hemifrån bild" ut. Bara jag och kan göra mer eller mindre vad man vill...här i våras så dök det upp ett torp till salu. Det var inte vilket torp som helst utan torpet som ligger först till höger när man kommer ut till Himlabacken. Redan där så gick ju tankarna i ett virrvarv i huvudet på mig. Jag hade jobb, en inkomst och en möjlighet till lån. När skulle det någonsin komma upp ett sådant här tillfälle på just den här platsen?  Det är inte många minuter gångväg genom skogen eller körning med bil på vägen för att komma till Jan-Ols, nästan hemma men ändå inte. En granne emellan som man kände till sedan innan. Ett hus, mark med skog och äng och en stallbyggnad. Allt är behov av renovering...men som sagt när tusan får man en sådan här chans igen? det händer liksom inte....

Så man kan väl säga som såhär = Jag har blivit husägare! 

Nyckeln får jag i oktober...helt galet sjukt men så himla häftigt och roligt. Det kommer bli blod, svett och tårar för att få det bra. Men jag vet att det kommer bli helmysigt den dagen det är så gott som klart, även om vägen dit blir brant. 

// Olivia