HEMMA

Alltså fy tusan vad skönt det är att vara på hemmaplan ! Jag har sovit som en stock och vaknade med ett ryck när alarmet drog igång. Det är lite lätt skillnad på att få sova i sin egna säng än att sova i ett tält i 10 dagar, även fast det också har sin charm. ;)

 Morgonsysslorna var precis som vanligt, jag var dock lite seg i vad jag skulle göra innan jag blev varm i kläderna igen. Dagen har bara fluuuugit iväg vilket är precis som det brukar vara...jag har vart på vift för att hälsa på lite familj såhär efter gotlandsresan. Så blev jag ju faktiskt bjuden på mat, mums! Efter att jag brummat hemåt igen efter den mycket ätbara måltiden (räkor, kräftor, rödbetsgratäng och kycklingfärspannbiffar) så tog jag tag i grepen och släpade in en skottkärra till stora lösdriften. När den sysslan var färdig tänkte jag t en promenad med båda grabbarna grus...men himlen öppnade sig och det öste ner regn. Då tänkte då inte jag släpa ut de stackars krakarna från den torra lösdriften, och inte ville jag då släpa ut mig från det torra uteköket. Så medan jag väntade ut vädergudens vrede så slog jag en pling till bästa Louise och kollade läget, vi ska nämligen åka och hälsa på henne och damerna på fredag! Jaja, efter att störtskuren hade gett med sig så tog jag in de svartvita fyrbenta håriga grabbarna för att borsta och sätta på diverse grejor, exempelvis boots, reflexer och ledrep. Åååå sen gick vi.

Nog fick jag armträning när två MYCKET HUNGRIGA PONNYER ville ät det gröna långa grejset i diket. Men satkärringen som höll i repet sade att de skulle gå, så det fick det väl bli så då. Inte tror jag att de tyckte att det var sådär jätte tråkigt, det blev ju trots allt en spontan tur rakt ut u buschen vilket Aramis tyckte var skitkul och mer eller mindre hoppade fram. Goliath lufsade med han också, fast något mer behärskat än den där lilla dryga saken bredvid. Sen så fanns det ju MASSA GRÖNA SAKER SOM GICK ATT ÄTA där med...jaop, mattes armar blev något längre tror jag. Bootsen som förresten egentligen är Nitros satt inte särskilt bra så de fick åka av och vila sig i buskaget istället. Goliath vill ha sina egna boots men de ligger på posten. Ja när vi äntligen (ja, mattes äntligen, de andra hade nog gärna stannat) kom ut på vägen så knatade vi hemåt. Ut i hagen fick de gå, fast båda stannade faktiskt en liten stund vid mig efter sin frihet innan maten drog dem upp mot lösriften. Riktiga matvrak är de  båda två, men nog var de duktiga mot varandra under promenaden och mot mig, för att vara första gemensamma promenadturen. Fina fyrbenta kompisar man har <3

// Olivia