Folket ramlade in runt 8.30-9.00 tiden nu på morgonen. De flesta känner jag, samt kände igen från andra läger medan någon var obekant. Som alla andra läger så startar ju allt med att alla hittar sovplatser, kikar runt lite, får reda på information om vart toaletter/dusch finns, se till att ha stängd dörr till sovloftet, inte härja med den gråa hunden (Zickan), inte vara i stora lösdriften osv...allt detta har ju jag full koll på (otippat x) men för andra så är inte det självklart. Efter denna info så är det dags för att få välja hästar, eller snarare ge förslag på häst. Eftersom vi är hela 15 st på detta läger och en hel del med större som kräver storhäst så var det väldigt förutsebart vilka som skulle ha det och vilka som kunde ha mindre kusar.
Ja, kan ni gissa vilken jag har!? Haha, inte särskilt svårt, Goliath såklart. Det är ju det som känns som hela grejen, att få utvecklas med sin häst. Nog om detta, jag tror nog att de allra flesta blev helnöjda med sina ridlägerhästar.
Givetvis så startade vi allt med att bege oss mot mulldammarna. Jag har faktiskt aldrig varit där uppsuttet på Goliath någon gång under de här åren han har haft honom. men någon gång så är det ju faktiskt dags! Enligt Goliath (och många andra hästar) så är mullen en superduperrolig plats där man får springa fort uppför backar. Springa, det kan han utan större problem, däremot att stå stilla är det svårare med, och det hela blir ju inte bättre av att det är andra taggade hästar runtomkring samt att man måste vänta på sin tur. det här är jobbigt hälsar Goliath! Och matte kan faktiskt hålla med om det, det var ingen lätt match, men det gick. Jag har ju enbart varit på marken och kikat när han har haft andra ryttare på sig under den här stressiga biten innan man får springa iväg. Så att själv få vara där var väldigt lärorikt och givande, även fast det inte är någon dans på rosor. Goliath gjorde diverse konstiga sidvärts rörelser, krullade ihop sig, tog benen under sig och vände sig osv. Det blev helt enkelt harvat där på mullen. Jag var på väg av en gång när herrn gjorde ett kast åt sidan. Jag gled åt sidan och hamnade i sidostupa sidoläge, ungefär. jag höll mig fast som en parasit och mer eller mindre, vilket syn alltså...jag hängandes i orange reflexväst som en boaorm på sitt byte, väldigt harmoniskt och fint! Goliath förvånade mig med att stå helt stilla tills Johanna drog tag i ena benet på mig och jag kom upp i mer lätthanterligt läge. Sen så dansade vi runt lite till tills herrn kunde stå där för att sedan få springa upp. Bästa tokhästen! Men i det stora hela gick det super, jag fixade det och Goliath fixade det faktiskt med, även fast vi båda verkligen var på krigsstigen. Men sen var det två nöjda individer på väg hemåt, fastän lite tröttare måhända.
Utövande av andra ridstilar av hon i orange väst...
Efter ridturen blev det mockning, uttagning av getter och städning i stallet. Samt lite lunchande. Under eftermiddagen var det dags för en körtur på banvallen med Donald, Aramis, Ior, Dacke och Killen.
Jag körde Aramis (otippat) tillsammans med Julia och hade Goliat på släp. Det blev en hel del fart med en och annan adrenalinkick med full sula upp för backarna hemåt, Massa skratt och roligt sällskap! Samt superduktiga hästar!
Goliat hängde på bättre än jag trodde. Jisses vad den lillponnyn kan trava fort! När Aramis galopperar i hyfsat snabb galopp så travar den lille herrn, helt galet! Aramis gick som en klocka precis som alla de andra körekipagen. Så hem kom ett gäng svettiga ponnysar fast nog var de nöjda allt.
Sen så var det kvällsmat till både hästar och människor och nu är man halvt däckad i soffan. imorgon väntas det långtur samt tältning. Gissa vem som kommer vara död i träningsvärk...jo jag. Fast det kommer alla gånger vara värt det. En vacker dag kommer jag vara så invand i ridningen att jag inte är halvdöd på en gång. Vi får väl se!
Här följer lite bilder från mullen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar