Men det är en väldigt fin sak jag fick beskåda under denna kväll medan jag fyllde vatten. Jag kikar på hästarna i mörkret och det är väldigt fridfullt och härligt att bara vara där. När jag kikar mot Donald så har Goliath gått upp bredvid honom och lagt hans huvud mot hans hals. Det är något så himla vackert och ärligt i den gesten så att man nästan känner tårarna bränna bakom ögonlocken. Så fint att få möjligheten att se den här vänskapen mellan dessa hästar och att de hjälper varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar