Här sitter man i skolan och försöker finna någon form utav motivering till lite plugg...men det går inte sådär jätte bra precis. Måste dock ta tag i det innan dagen är slut för då är det försent. Fy då.

Jaja nog om skolan, det hör inte till här. Jag får spekulera kring hur det är hemma i stallet istället. Det är konstigt egentligen hur mycket man blir att sakna allt när man inser att man kommer att vara ifrån det ett tag...eller för alltid. Jag menar inte bara nu när man ska resa till ett helt främmande land
(nervös) eller när man var på Gotland
(hemlängtan) utan även hur man bor. Jag menar vi har varken kök eller vardagsrum inne i huset. De är på två andra ställen. Likväl när vi inte hade någon dusch förra hösten, då stod man ute med hinkar fulla med varmvatten, vare sig det regnade eller blåste. Man inser inte förrän man är i den situationen hur mycket man tar dessa
saker för givet.
Som med ringormen...när vi inte kunde/kan vara i stallet, fick separera flocken, ut med allt spån, tvätta alla hästar 4 gånger vardera... lektionerna fick bli lite annorlunda, byte av kläder stup i kvarten, sanera alla barnen och utrustningen. Stå ute och frysa i detta höstväder med dyngsura kläder och svampdödande medel över hela sig.
Men va tusan, vi fixar ju det med!! :D
Så om man ska se det positivt så får man ju helt andra erfarenheter i livet utav dessa händelser, de behöver alltså inte bara vara pest och pina...även fast det många gånger känns som så ;)
Helt galet alltså hur mycket som händer och sker...och ändå så står man här
(eller sitter för tillfället), stolt med ett brett leende på läpparna! :D
*Smile*
// Olivia